Ses snart!

Nu ar vi tillbaka pa Koh Chang for att avsluta vart dykcertifikat. Har varit ute idag med baten och gjort tva dyk och det var helt underbart! Man sag jattelangt och vi sag en massa tuffa fiskar och annat som lever dar nere. Vi sag en fisk som simmade upp jattenara oss och satt och tittade rakt pa oss. Tydligen blir de fiskarna jattestora och ar atbara, var instruktor, Andy, brukar aka och dyka vid ett vrak dar de fiskarna hanger och da brukar de fanga en och ata till lunch.

Vi har fatt ova lite till pa olika saker som man ska kunna nar man dyker, tex att rensa cyklopet fran vatten och att hitta regulatorn (den man andas ifran) om man tappar den. Vi har aven fatt ova pa att gora en uppstigning nar man andas nagon annans luft, sa att man vet hur man ska gora om man sjalv far slut. Philip fick anvanda var instruktors extra regulator och jag fick gora ”buddy breathing”, att man turas om att andas ur en regulator.

Det var ganska starka strommar dar vi dok pa eftermiddagen, sa simprovet vi var tvungna att gora var ganska jobbigt. Annu jobbigare var det for de dykarna som drev sa langt medans de dok sa de inte orkade simma tillbaka till baten. Vi var tvungna att aka dit med baten och plocka upp dem. Det var lite roligt, for en av tjejerna gjorde sin kurs i navigering under vattnet, men tydligen lyckades hon inte hitta tillbaka dit hon borjade

Imorgon ska vi gora tva till dyk och sedan ar vi certifierade open water divers, och far dyka till 18 m tillsammans med en dykpartner. Och mormor, du behover inte oroa dig – var instruktor ar jattebra! Han har spenderat 1 miljon baht pa sin dykutbildning, sa han kan sina grejer!

Pa mandag aker vi till Bangkok och pa tisdag flyger vi till Singapore! Hors snart igen!

Saker vi sag:

Stingrocka

Stone fish

Christmas tree worms

Pink anemone fish

En massa fiskar

Forlat, an en gang, for avsaknaden av inlagg. Nu har vi iallafall kommit till Thailand. Borjade pa Koh Chang en ganska stor o nara gransen till Kambodja. Forra veckan borjade vi med varat dykcertifikat pa Scuba Evolution. Var jatteroligt, men lite laskigt anda. Har lart oss lite dykteori och en massa bra saker att kunna. Dag 2 av dykningen hade bade jag och Philip blivit lite sjuka, sa vi har skjutit upp de tva sista dagarna till i helgen. Hangde pa stranden och blev bruna innan vi hoppade pa en bat till paradison Koh Maak.

Har finns inte mycket – nagra hotell och bungalows, informationscenter, minimart som saljer vatten och solkram och inga bankomater. Det finns bara satellitinternet och bara mobiltelefoner. Vi bor i en liten bungalow precis pa stranden. Den lilla resturangen ater vi alla mal mat pa och dagarna spenderas i hangmattan, pa stranden och i vattnet. Idag har vi tagit oss in till ”centrum”, dar det finns ett par datorer, for att boka batbiljetter tillbaka till Koh Chang. Pa fredag aker vi tillbaka och pa lordag och sondag avslutar vi dykkursen.

Ja, det hander inte lika mycket pa en strand i Thailand som det har gjort innan pa resan, sa det kanske inte gor sa mycket att vi knappt bloggar?

Bilder kommer nar vi kommer till en billigare, snabbare internetuppkoppling!

Som utlovat så ska jag lägga upp bilder. Det var bara det att det finns… väldigt många bilder. Så nu har jag i alla fall gått igenom de första 10 dagarna och plockat ut lite! Enjoy (klicka på bilden, så kommer ni till ett google webalbum med kommentarer till bilderna också)

Ryssland och Mongoliet

Ska väl ta tag i Kina snart också.

Sista kvallen i Phnom Penh knallade vi runt och sag ambassader, en elefant och en hel massa skolor. USA:s ambassad ar alldeles nybyggd och ar gigantisk. Inne pa omradet finns det till och med en lekplats for de anstalldas barn! I samma omrade ligger alla privatskolor och Cambodia National University of Managament. Vi lyckades vara dar runt 4-5, dvs da skolan ar slut for dagen och alla ska ta sig hem. Ratt kul att se hur alla studenter vallde ut ur de tjusiga byggnaderna, alla kladda i kostym och skjorta (lang kjol for tjejerna).

Efter att ha kommit tillbaka till varat hostel blev vi medbjudna av Jude, en kanadensisk journalist, att ga ut och prova kambodianska efterratter. Valdigt annorlunda mot vasterlandska sotsaker, innehaller oftast bonor av olika slag och taro, en rotfrukt. Det paminner om grot i konsistensen men smakar valdigt sott. Vi betalade 2 kr per efterrratt -det ar billigt att ata pa gatan! Jude har bott pa samma stalle som vid bodde pa i drygt 2,5 manad och jobbar for Phnom Penh Post. Lite senare upptackte vi att vi har utsikt over amerikanska ambassaden fran sovsalens balkong, och fick veta av Jude att omradet precis bakom ar Phnom Penhs farligaste.

Tidigt morgonen efter gav vi oss ivag till Grasshopper Adventures for frukost. De ar ett foretag som ordnar cykelturer och har en verkstad for mountainbikes, men de har aven en tvattservice, restaurang mm. Ett komplett stalle med andra ord. Det blev vart stammisstalle i Phnom Penh eftersom det var billigt och hade en avslappnad kansla De har aven kontor i Bangkok, sa vi kanske tar en titt dar ocksa! Efter frukosten tog vi en tuk tuk till resebyrans kontor dar vi skulle bli upplockade av bussen. Det visade sig vara en minivan, som vanligt i den har delen av varlden, som skulle kora oss till busststationen. Inga problem tankte vi, som fick varsin skon plats och gott om utrymme for packningen. Lite senare visade det sig dock att det skulle in fem personer till i bilen, som redan hade alla saten upptagna. Det slutade med att jag och Julia satt i passagerarsatet och att vi blev totalt 17 personer istallet for 12 som skulle koras till bussen, och det var tvunget att ga undan eftersom vi narmade oss avgangstiden.

Bussresan till Siem Reap gick smartfritt och vi kom fram till Happy Guesthouse dar vi har bott de senaste natterna. Killen som korde oss till guesthouset bokade vi aven som tuk tuk-forare till Angkor dagen efter, men nar vi kom ut kl 05.00 for att mota honom hade hans tuk tuk ”gatt sonder” och vi skulle aka bil istallet. Det slutade med att han ringde sin kompis Ra, som kom och hamtade sig med sin tuktuk istallet. Han var lite smatt trott, hade suttit uppe och kollat pa fotboll och spelat bort pengar kvallen innan, men han var nog ganska nojd over att fa jobba anda.

Vi borjade var temple tour med att se soluppgangen over Angkor Wat, for att sedan aka rakt ut i djungeln (nastan) till nasta tempel, dar vi var nastan helt ensamma. Nagra av templena vi hann med under dagen var Preah Kanh (inte det Preah Kanh vi skrev om i forra inlagget), Ta Prom, Pre Rup och Takeo. Takeo var riktigt haftigt, helt folktomt och lang att klattra upp. Pre Rup, som vi var vid for solnedgang ar tydligen ett riktigt populart stalle, fullproppat med folk. Vi lyckades dock fa riktigt bra platser, eftersom att vi var dar i god tid och satt och slappade i eftermiddagssolen

Idag tog vi de lite mer populara templen (och en sovmorgon), Angkor Thom och Angkor Wat. Bada var lite av en besvikelse, vilket gjorde att vi akte hem relativt tidigt och bestamde oss for att aka till Thailand redan imorgon. Angkor Thom ar Angkors storsta tempelomrade och har flera sma tempel i sig. Det var valdigt mkt renovering som pagick, sa man kunde inte se allt och det var mycket manniskor. Angkor Wat, som ska vara det basta templet i Angkor var inte heller nagon hojdare. Vi lyckades visserligen undvika folkmassorna, men ocksa dar var det en massa byggstallningar och saker. Dessutom har de stangt av den oversta etappen (den coola) for att en turist ramlade i trappan forra aret.  En del haftiga inristningar pa vaggarna fanns det dock

Vi har bestamt oss for att skippa Preah Kanh (det som ligger langt bort) for att det skulle bli for dyrt och ta for lang tid, sa vi tar bussen till Thailand imorgon. Forsta stoppet blir Ko Chang, dar vi forhoppningsvis tar dykcertifikat om det inte blir for dyrt. Sedan aker vi runt bland oarna for att hitta nagon fin, ode strand innan vi flyger till Singapore.

Nu, middag!

Philip & Julia

Allt kanns lite mindre utvecklat har, vi har inga dorrar till rummet vi sover i, sangarna ar traskivor med en tunn, tunn madrass pa och det finns bara kallvatten. Kallvattnet var dock valdigt skont igar kvall, nar man hade gatt runt och svettats i varmen ett par timmar.

Kvallen spenderades pa Foreign Correspondence Club, som jag hade hoga forvantningar pa. Med hoga priser och massor med turister var det inte riktigt lika bra som jag hade tankt mig, men maten var god och utsikten bra! Kan tanka mig att det var valdigt annorlunda nar stallet forst oppnade…

Idag har vi varit pa Toul Sleng museumet har i PP, en gammal skola som anvandes som fangelse under Pol Pot’s regim.  Det var otroligt intressant att se, men valdigt emotionellt och svart att forsta. Var guide berattade om sin familj och deras ode, de hade blivit bortforda fran Phnom Penh, precis som alla andra, och fatt vandra i 3 manader till Battambang-provinsen dar de fick jobba hela dagarna. Hennes pappa och bror hade blivit hamtade av roda khmererna, men hon och hennes mamma overlevde och kunde komma tillbaka till Phnom Penh 1980.

Var inne i ett tempel har inne i staden och en gammal man bad oss satta oss ned och sa borjade han nagon sorts ritual. Han pratade ingen engelska, sa vi vet inte egentligen vad som hande, men vi tror att vi blev valsignade. Vi fick tanda rokelse, och sedan doppade han nagonting i vatten och stankte pa oss samtidigt som han sjong nagonting. Efter det fick vi vatten i vara hander och han sjong en gang for mig, en gang for Philip och sedan skulle vi smorja in ansiktet med vattnet. Om nagon har koll pa Buddhismen far ni garna beratta vad det var for nagot han gjorde!

Nu ska vi ivag och titta pa franska ambassaden, dar ca 1400 manniskor sokte skydd nar Roda Khmererna tog makten 1975. Regimen hotade med att satta allas liv i fara om fransmannen inte lamnade over alla kambodianska medborgare. De 800 utlanningarna som befann sig pa ambassaden fick lamna Kambodja, men de 600 kambodianerna blev troligen avrattade.

Imorgon aker vi till Siem Reap och far forhoppningsvis se den ljusare sidan av kambodiansk historia. Pa sondag och mandag blir det Angkor Wat och sedan ska vi forsoka ta oss ut till ett tempelomrade som ligger langre bort, Preah Kanh. Far se om detta ar mojligt, tydligen ar vagarna dit i valdigt daligt skick och det gar bara att komma fram nar det ar valdigt torrt. Vi haller tummarna pa att vi inte behover abonnera en helikopter for 1800$ i timmen for att komma dit…

Ska forsoka ladda upp bilder snart!

- På första flighten fick jag den enda skärmen i hela planet som inte fungerade (alla hade varsin med filmer etc).
- Fick byta till sätet bredvid som inte bara var trängre utan dessutom inte gick att fälla bakåt, för knappen saknades.
- På andra flighten, ett mycket mindre plan utan skärmar, var det en massa barn överallt. Ett lyckades välta min apelsinjuice i förbifarten, tittade på mig som att det var mitt fel, röt åt flygvärdinnan att ”Får jag komma förbi tack!” (nej hon förstod inte svenska) och knuffade sig förbi precis när hon försökte hälla upp något. Jag kunde inte röra mig pga överbelastat bord, så kände hur apelsinjuicen droppade ner genom fickan där man kan stoppa saker och ner i mina skor..
- Toakön på andra flighten efter natt och frukost var ingen hit. Det skulle precis bli min tur, äntligen, när det började komma luftgropar och vi fick gå tillbaka till våra säten. När vi tillslut fick resa oss igen blev det självklart en ny kö, men flygvärdinnan kom och sa åt oss att vi fick vänta sittande för att stå är inte säkert – vilket bara ledde till att andra såg sin chans och fick gå istället. Tredje gången gillt!
- Samma flight igen, de hämtade aldrig mitt skräp så jag satt där med massa saker större delen av tiden då man skulle sova enl taklamporna.
- Killen bredvid mig började hålla mig i handen mitt i natten nnär jag halvsov. Eeeh?

Men.. Qatar får godkänt. På första flighten kände man sig som en prinsessa, men på andra lite mer som på vilket flygbolag som helst. Fick tandborste, ögonbindel, öronproppar och strumport i ett sött litet kit också, och så varma handdukar

Idag var planen att stanna hemma och ta det lugnt. Istället har jag åkt till Wasa/jobbet där jag stötte ihop med Julias mamma det första jag gjorde, snackat massa i typ 1 h totalt och jobbat 2 h, kört bil, utforskat ombyggda sollentuna centrum och handlat mat. Ni anar inte hur gott det var med fil och osötade flingor till frukost!! Ojojoj. Och så den beställda biff med bearnaisesås, klyftpotatis, sparris och tomat- och mozzarellasalladen såklart. Annars har jag mest tänkt på att jag också ville skörda ris, men men.. en annan gång kanske Känns väldigt overkligt att vara hemma.. och det kanske mest overkliga, att stöta på Julias mamma på jobbet det första jag gör! Igår var jag långt borta m Julia, och sen mitt på jobbet med Julias mamma. Wierd.

Nu börjar jag bli lite trött drygt 18 h efter landning. Blir nog till att sova snart, men först – bild på när jag åkte iväg (skyll inte på mig att den är suddig):

Imorse kom  Mr Vang och plockade upp oss pa sin moppe och korde ner oss till floden for att se den flytande marknaden. Dar kopte vi en hel klase med bananer och tva ananasar for 10 000 dong, ca 4 kr, och tittade pa alla haftiga batar som flot runt. Efter ett misslyckat stopp i en Cham-by, dar vi mest blev paprackade saker att kopa, akte vi till en flytande by dar de tillverkade fiskfoder. Riktigt haftigt att se, men stanken var outhardlig. Fick mata fiskar i en fiskeodling innan vi akte vidare langs floderna i Mekongdeltat. Sag en del haftiga saker pa vagen, tex hur de fiskade med stora natanordningar, hur de simmade over floden med vattenbufflar och cigarettsmugglare som precis hade varit i Kambodja och kopt sina varor.

Vi stannade pa en liten ”o” mellan floden och de oversvammade risfalten, dar var guide berattade om begravningstraditioner i Vietnam. De begraver sina anhoriga i stenkistor som inte gravs ned, utan de planterar ett trad pa kistan for att paskynda formultningsprocessen. Efter ca 25 ar oppnar de upp kistan for att ta ut benen av sina anhoriga. Benen tar de sedan med till templet och offrar till Buddha.

Efter en lunchpaus pa ett par timmar, da vi utforskade den gigantiska marknaden i staden, fortsatte turen - den har gangen pa motorcykel. Vi akte ivag ut pa landsbygden dar vi forst spontanstannade vid ett risfalt, dar Vang larde oss om risodlingen och de snalla damerna som arbetade lat oss prova pa att skorda ris! I Vietnam skordar man riset tre ganger per ar och daremellan odlar och bearbetar man marken. Fran det att man planterar riset till skord tar det 3 manader och sedan branner de resterna av risplantan och vantar i en manad innan man borjar odla igen. Det var jattekul att skorda ris och inte alls sa svart som det forst sag ut.

Efter risskorden fortsatte vi in i en liten by dar de hade fruktodlingar och en massa djur. Vi har plockat chili, sett mangotrad, papayatrad och duriantrad (frukten som luktar surstromming), halsat pa hos lokalbefolkningen, luktat pa grisar och kor och gatt pa smala och rangliga broar. Manniskorna ar otroligt trevliga har och manga hade knappt sett utlanningar forut.

Imorgon bitti tar vi baten till Pnom Penh i Kambodja och hittar forhoppningsvis nya saker att se dar!

Igar akte vi som sagt ut till tunnlarna. Den touren vi akte pa var tyvarr precis sa dalig som jag befarat, om inte varre. Vi skulle haft 1,5 h dit, 2,5 h dar och 1,5 h tillbaka. Det blev 2h och 45 min dit, 1,5 dar och resten av tiden tillbaka. Dessutom spenderades typ 20 minuter av tiden dar at att vanta pa de som ville skjuta (minimum 200 000 dong som ar ungefar 80 kr), och sa en halvtimma pa biljetter och toapauser. Att det tog sa lang tid dit berodde pa att de bestamde sig for att ha ett 40 minuters stopp vid en souvenirshop/ handicap handicraft center. Det kandes valdigt konstigt att pa led ga forbi alla handikappade som satt och tillverkade fat, bord och annat med snackskal och aggskal.. Philip smet ivag lite och pratade lite med en tjej som holl pa att ora aggskalsinlaggning pa ett fat, varpa hon fragade om han ville prova. Detta gjorde typ hela turen, i hela sin ironi, for det vid tunnlarna var uselt da guiden inte sa nagot som man inte kunde fatta/lasa sjalv, ruschade forbi allt och inte vantade pa de som gick sist i ledet innan han borjade prata. Vi snappade upp en intressant grej fran en annan guide dock, och visst var det intressant att se de boobie traps viet cong anvande, tillverkade av bambu och ursprungligen designade for djur. Helt sjukt! ca 10% av alla amerikaner som dog i kriget dog enl var guide (…) i sadana har fallor. Sjalva tunneln var inte sa farligt liten, eftersom de har gjort turisttunneln storre an de riktiga var – men det var valdigt varmt! Det fanns riktiga tunnlar att testa men tror ni att vi ens fick mojligheten att ga ner och kika hur stora de var? Nej. Kort sagt, boka inga stora grupper och boka inte via Hahn Cafe (deras open tour-bussar ska dock enl lonely planet vara bland de basta).

Min bitterhet blev inte mindre av att vi hade bestamt traff med vara skotska vanner John och Haesel som vi stotte pa forsta gangen i Nanning, sedan Hanoi och sa i Hoi An. De hade tagit motorcykel ut och fatt se mycket mer, ga i riktiga tunnlar (iaf Haesel, John fick inte plats) och fatt saker. t ex den stora kartan i forsta rummet man kommer till, forklarad for sig.. Vi hade i alla fall en trevlig kvall forst med middag (bara vi tre) dar vi slog pa stort med bade forratter, drinkar, smoothies och main courses. Vi bestallde crispy crepe till forratt och fick rispapper och grejor som man skulle gora egna rullar av, hur gott som helst! Det ar sjukt vad man far for pengar har..jag betalade typ 70 kr for min del. Efter middagen spenderade vi resten av kvallen med John och Haesel. De ska aka ungefar samma rutt som Julia och Philip men lite langsammare, sa de kommer sakert stota pa varandra i Thailand. Kanns lite konstigt for mig!

En annan sak som jag inte far glomma att beratta ar att vi sag en apa i ett trad nar vi strosade runt pa eftermiddagen for att se Saigon River. Forsta vilken chock! Den hade ett koppel och satt fast i en vajer sa att han kunde klattra i hela tradet, och hans ”familj” hade en shop/bodde precis bredvid. Han sag ratt glad ut i alla fall och lekte med sin matte.

Nasta inlagg kanske jag skriver fran Sverige? Lovar att lagga upp en massa bilder, har hur mycket som helst nu nar vi brant ner Julias pa skiva ocksa

Jag vill inte aka hem!

BILDER:

1. Hej da, vi ses i… Salen?
2. Sista riktiga maltiden, kanske bland de basta i vietnam?
3. Philip slevar i sig Cao Lau, nudelsoppa med chips. Kan bara goras i Hoi An, nudlarna maste goras av vatten darifran. Sjukt gott, och billigt!
4. Julia i HCMC
5. Mina och Julias skraddarsydda sandaler
6&7. Gator i Saigon/HCMC
8. Philip knackar aggskal
9. Chu Chi Tunnels, dar turisttunneln var som smalast
10. Lonely Planet..
11. Elledningarna
12. Frozen Yoghurt pa losvikt.. varfor finns inte det hemma?
13&14. Rusningstrafik i Saigon
15. Apan!

Flyget (Vietnam airlines) var jattebra och de bjod tom pa gratis dricka och refreshing towels. SAS kan ju slanga sig i vaggen. Planet var jattefint, breda stolar och sadar. Och visst fick vi med oss varsin hatt jag och Philip, paraplyt var dock hotellets sa det fick vi lamna kvar.

Idag har vi utforskat Ho Chi Minh City, stor stad. Det har varit sadar tryckande varmt sa att det egentligen inte ar skont forran solen har gatt ner. Vi gick till en marknad som var ungefar same same (haha) som alla andra marknader vi varit pa, och sedan forbi people’s commitee, post office och Notre Dame. Post Office var charmigt och sag ut som nagat fran en gammal film, Notre Dame sag ut som i Paris ungefar fast lite mindre, smutsigare och tackt med duvor (de hade inga sana dar spikar som haller dem borta).

Efter detta knallade vi forbi Reunification Palace och darefter malet pa var langa promenad – War Museum. Det var valdigt intressant och vi spendare mycket tid dar for att forsoka greppa historiens gang och hinna lasa alla bilder (jag i alla fall, som var klart langsammast). Forutom en liten tur med krigets gang hade de mycket om folk som fotts missbildade pga Agent Orange (USA droppade en massa giftigt over Vietnam sa att de exponerade personernas barn antingen dog eller foddes med armar och ben och helt fel hall/blinda/interna skador/mental diseases etc) och en intressant bit om de fotografer som i vissa fall offrade livet for att dokumentera kriget. Utanfor fanns aven en liten egen utstallning om Phu Quoc Islands fangelse som byggdes av fransmannen och senare anvandes for att fangsla och tortera kommunistiska vietnameser. Hur de torterade folk var nog det sjukaste jag last om i hela mitt liv och detta var inte ens lange sedan.. Fortuom att slass sa grillade de folk over eld, begravde dem levande, de trangde in 2-3 eller 5-7 personer i sma sma burar av taggtrad (antal manniskor beroende pa burens storlek), de drog ut finger- och tanaglar, slog ut alla tander, satte fangarna pa stolar med hal i och brande upp konsorganen nedifran, de satte in spikar pa random stallen i kroppen t ex skallen eller axeln och lat den sitta kvar, eller varfor inte satte en plywoodskiva pa brostet och en pa ryggen och sedan bultade ihop dem tills brostkorgen knacktes och offret fick interna blodningar.. Pinnarna de slogs med hade tom namn som far forklara sig sjalva, ”leave the rice and water untouched”-stick och ”dead or alive”-stick (en sida dog man garanterat av och den andra kanske man overlevde..)

Sedan har vi mest knallat runt i staden. Personligen tycker jag att den ar ganska mysig for att vara sa stor. Vi hittade en stor park nu pa kvallen dar det sprang runt en massa smabarn med sina foraldrar och lekte med ballonger och andra leksaker. Dessutom var hela parken full med par som var pa motorcykeldate – dvs satt tillsammans och dejtade pa sin parkerade motorcykel.

HCMC ar nog den av alla motorcykelstader som tar priset. Det ar helt sjukt manga motorcyklar. Jag som aker hem i overmorgon fragade en av vara hostelvardar (vi bor i ett guest house som jag tror drivs av tva familjer som ocksa bor dar) om det basta och billigaste sattet att ta sig till flygplatsen. Vad tror ni han sa om inte motorbike? Nar vi sa att jag hade bade en jattestor ryggsack och en kabinvaska skrattade han bara at oss och sa att det inte var nagra problem. Tydligen ar det hans bror som skulle kora mig och all packning och det skulle kosta 4 dollar.. Lovar att fa dem att ta en bild pa mig innan jag aker ivag! Men oroa er inte, det ar lag pa hjalm i det har landet.. Vilket ar ratt intressant da ingen anvander sakerhetsbalte, nar Philip som satt i framsatet (bak finns det nastan aldrig) pavag fran flygplatsen igar borjade spanna fast sig sa taxichaufforen att ”No no, not in vietnam!”..

Imorgon ska vi till Cu Chi tunnels och jag fasar lite for upplevelsen da vi bokat en tour som 30 personer bokat innan oss – mao kommer vi att vara minst 33 pers! Hjalp…