Ni anar inte hur skont och lyxigt det kandes att flyga.. eller hur lyckliga vi blev nar vi kom ut fran flygplatsen och kande varme!
Flyget (Vietnam airlines) var jattebra och de bjod tom pa gratis dricka och refreshing towels. SAS kan ju slanga sig i vaggen. Planet var jattefint, breda stolar och sadar. Och visst fick vi med oss varsin hatt jag och Philip, paraplyt var dock hotellets sa det fick vi lamna kvar.
Idag har vi utforskat Ho Chi Minh City, stor stad. Det har varit sadar tryckande varmt sa att det egentligen inte ar skont forran solen har gatt ner. Vi gick till en marknad som var ungefar same same (haha) som alla andra marknader vi varit pa, och sedan forbi people’s commitee, post office och Notre Dame. Post Office var charmigt och sag ut som nagat fran en gammal film, Notre Dame sag ut som i Paris ungefar fast lite mindre, smutsigare och tackt med duvor (de hade inga sana dar spikar som haller dem borta).
Efter detta knallade vi forbi Reunification Palace och darefter malet pa var langa promenad – War Museum. Det var valdigt intressant och vi spendare mycket tid dar for att forsoka greppa historiens gang och hinna lasa alla bilder (jag i alla fall, som var klart langsammast). Forutom en liten tur med krigets gang hade de mycket om folk som fotts missbildade pga Agent Orange (USA droppade en massa giftigt over Vietnam sa att de exponerade personernas barn antingen dog eller foddes med armar och ben och helt fel hall/blinda/interna skador/mental diseases etc) och en intressant bit om de fotografer som i vissa fall offrade livet for att dokumentera kriget. Utanfor fanns aven en liten egen utstallning om Phu Quoc Islands fangelse som byggdes av fransmannen och senare anvandes for att fangsla och tortera kommunistiska vietnameser. Hur de torterade folk var nog det sjukaste jag last om i hela mitt liv och detta var inte ens lange sedan.. Fortuom att slass sa grillade de folk over eld, begravde dem levande, de trangde in 2-3 eller 5-7 personer i sma sma burar av taggtrad (antal manniskor beroende pa burens storlek), de drog ut finger- och tanaglar, slog ut alla tander, satte fangarna pa stolar med hal i och brande upp konsorganen nedifran, de satte in spikar pa random stallen i kroppen t ex skallen eller axeln och lat den sitta kvar, eller varfor inte satte en plywoodskiva pa brostet och en pa ryggen och sedan bultade ihop dem tills brostkorgen knacktes och offret fick interna blodningar.. Pinnarna de slogs med hade tom namn som far forklara sig sjalva, ”leave the rice and water untouched”-stick och ”dead or alive”-stick (en sida dog man garanterat av och den andra kanske man overlevde..)
Sedan har vi mest knallat runt i staden. Personligen tycker jag att den ar ganska mysig for att vara sa stor. Vi hittade en stor park nu pa kvallen dar det sprang runt en massa smabarn med sina foraldrar och lekte med ballonger och andra leksaker. Dessutom var hela parken full med par som var pa motorcykeldate – dvs satt tillsammans och dejtade pa sin parkerade motorcykel.
HCMC ar nog den av alla motorcykelstader som tar priset. Det ar helt sjukt manga motorcyklar. Jag som aker hem i overmorgon fragade en av vara hostelvardar (vi bor i ett guest house som jag tror drivs av tva familjer som ocksa bor dar) om det basta och billigaste sattet att ta sig till flygplatsen. Vad tror ni han sa om inte motorbike? Nar vi sa att jag hade bade en jattestor ryggsack och en kabinvaska skrattade han bara at oss och sa att det inte var nagra problem. Tydligen ar det hans bror som skulle kora mig och all packning och det skulle kosta 4 dollar.. Lovar att fa dem att ta en bild pa mig innan jag aker ivag! Men oroa er inte, det ar lag pa hjalm i det har landet.. Vilket ar ratt intressant da ingen anvander sakerhetsbalte, nar Philip som satt i framsatet (bak finns det nastan aldrig) pavag fran flygplatsen igar borjade spanna fast sig sa taxichaufforen att ”No no, not in vietnam!”..
Imorgon ska vi till Cu Chi tunnels och jag fasar lite for upplevelsen da vi bokat en tour som 30 personer bokat innan oss – mao kommer vi att vara minst 33 pers! Hjalp…

4 kommentarer
Intressant dag i Ho Chi Minh City! Måste erkänna att jag gärna skulle varit utan de detaljerade tortyrbeskrivningarna; men nu är det ju dessvärre så att livet inte bara är glatt och vackert. Hursomhelst är det ju ett land med en brutal historia, så det är klart att det hör till att orientera sig även om det. Frida: knäpp hjälmen ordentligt när du åker till flygplatsen!
Kram från mamma Marie
Vad intressant det låter allting och också väldigt otäckt. Håll idig ordentligt när du åker till flygplatsen!
Puss mamam
Usch, såna hemska saker. Men bilderna var fina-
Kram mormor-
Trevligt att få höra av er igen och det ska bli kul att få se ännu flera fina bilder. Hoppas ni får det riktigt bra med allt i Vietnam framöver, jag förstår att ni tycker det är skönt med solen och värmen. Nu har vi här hemma i alla fall haft så där ca 7 timmars sol hittills i november.
Kram från Barbro